Våran Lincon

Nu betar vår älskade Lincon på de evigt gröna ängarna. Han har varit hos oss på ridskolan sen 1993 och blev hela 28 år.  Han var en klippa som arbetskamrat och skolhäst och han har lärt många, många elever att rida genom åren. Pigg, framåt och känslig för hjälperna men ändå stensäker och lugn så de allra räddaste vågade rida på hans trygga rygg. Han har vunnit klubbmästerskap i hoppning för ponny, 80 cm, och var även en mästare på att smita under repet vid utsläpp till hagen. Jag glömmer aldrig Evas tvärsäkra kommentar: ”Det ska väl inte vara så svårt!” när stallpersonalen sa att det var omöjligt att få honom att gå åt rätt håll och inte under repet. Eva stod stridsberedd på helspänn utanför repet för att visa hur man skulle göra. Lincon sneglade lite på Eva, lunkade sen lugnt åt det hållet hagen låg, Eva slappnade av och då drog han snabbt som ögat i galopp förbi henne och ner till klubbstugeträdgårdens gräs. Vi skrattade så vi tjöt =). Sen gick han alltid där lugnt och mumsade gräs på anläggningen hela dagen tills stallpersonalen lade i kraftfoder i krubborna som förberedelse för insläpp. Då kom han intraskande i stallet och gick till sin plats. <3 Den sista tiden blev hans tänder sämre varpå han inte riktigt kunde tillgodogöra sig sin mat och vi var tvungna att ta beslutet att låta honom somna in. Sov gott älskade lilla Lincon. Du är saknad av alla...